Ordförande Esa Vilkuna skriver om aktuella saker på tidningen Reitti 1/2012

Intressebevakningsarbete och postlagen är årets teman

Vi förhandlade under hösten kollektivavtalslösningar för förbundets samtliga avtalsbranscher. Huvudavtalet för Kommunikationsförmedlings- och logistikbranschen gäller till oktober 2013. Det tyder ju på att det nu kunde vara ett bra tillfälle att organisera och utveckla förbundets verksamhet och organisation. Och det är precis vad vi tänker göra, men vi kommer också en hel del att arbeta med aktuella utmaningar inom intressebevakningen.

Hörnstenen i förbundets intressebevakningsarbete är kollektivavtalsverksamhet. En framgångsrik avtalsverksamhet kräver en stark förbundsorganisation, där en viktig del utgör ett aktivt och utbildat nätverk av förtroendemän. I intressebevakningsarbetet ingår på grund av branschens natur att aktivt och kraftigt inverka på regleringen av postverksamheten och den politiska styrningen.

Som ett arv efter den föregående regeringen och trafikministern har vi Postlagen. Först nu har man i större utsträckning börjat utvärdera lagens effekter. Under våren får vi se fram emot tre politiska lösningar som påverkar oss avsevärt. I lagen har mycket vagt formulerats en bestämmelse som gäller placeringen av verksamhetsställena: Verksamhetsställena ska placeras så att användarna av samhällsomfattande tjänster kan uträtta ärenden vid ett verksamhetsställe som ligger på ett rimligt avstånd från den stadigvarande bostaden. Lagen kommer troligen på den här punkten att preciseras med en förordning. Denna kommer ur vår synvinkel att ha positiva effekter.

Statsrådet besluter senast i mars om beviljandet av koncessioner och koncessionsvillkoren. Esa-jakelut Oy har ansökt om koncession och koncessionen söks för utdelning av adresserade brev i postnummerområdena 15–19. De koncessionsvillkor som nu fastställs utstakar linjerna för den konkurrens som uppstår i branschen och inverkar därigenom också kraftigt på det kommande finansieringsbehovet för de samhällsomfattande tjänsterna.

Vaga och tillåtande koncessionsvillkor leder till att innehavaren av de samhällsomfattande tjänsterna, dvs. Itella, hamnar i en ohållbar konkurrenssituation. I våra utlåtanden har vi bland annat krävt att man i koncessionsvillkoren ska ålägga sökande att betjäna också små avsändarkunder och att utdelning ska ske tillräckligt ofta och högklassigt.

Då postlagen bereddes gjordes inte några försökt till beräkningar över hur stora kostnader samhället förorsakas då postutdelningen av ideologiska skäl öppnas för konkurrens. Ett minskat antal utdelade brev och tidningar samt myndigheters beslut som gäller Itellas prissättning har nu lett till en situation där lönsamheten inom den traditionella postutdelningen närmar sig noll redan innan branschen har öppnats för konkurrens. En tjänstemannaarbetsgrupp utreder finansieringsbehovet för de samhällsomfattande tjänsterna. Utgående från detta bereds ett lagförslag för finansieringen av branschen.

Enligt PAUs beräkningar kommer finansieringsbehovet i stor utsträckning att vara kopplad till karaktären i den nya konkurrensen. Om koncessionsvillkoren garanterar en relativt jämlik konkurrenssituation kommer finansieringsbehovet vid slutet av denna riksdagsperiod att vara 0–50 miljoner euro per år. Om koncessionsvillkoren blir mycket vaga och tillåtande kommer finansieringsbehovet att vara 100–300 miljoner euro per år. I beräkningen finns självfallet många variabler: den allmänna utvecklingen av postvolymen, de nya aktörernas marknadsandel och konkurrensens inverkan på prissättningen av massförsändelser.

Vi får alltså se fram mot ett arbetsdrygt nytt år!

Ordförande Esa Vilkuna skriver om aktuella saker på tidningen Reitti 10/2011

God Arbetsfred…

Kollektivavtalslösningar enligt ramavtalet ingicks i omfattande utsträckning. Förhandlingarna var nödvändiga och svåra. Födseln av själva ramen var en besvärlig och mångfasetterad process. FFC-förbunden, med undantag för Byggnadsförbundet, har förbundit sig till ramavtalet.

Metallförbundet lyckades trots sin utomordentligt ogina motspelare uppnå ett förhandlingsresultat som banade väg också för andra förbund. Förhandlingarna fördes i över en månad och under dem lyckades förbunden turvis anpassa sina avtal till ramen. På slutmetrarna fick vi uppleva lite dramatik i fråga om ICT-branschen, hamnarna och transporter på gummihjul.

I princip borde förhandlingsrundan inte ha varit särskilt svår. Ifråga om löneförhöjningar och avtalsvillkor var ramen tydlig. Inom vissa branscher förhindrade arbetsgivaren med förslag som skulle ha inneburit en försämring att ett slutresultat kunde uppnås, inom några branscher inleddes förhandlingarna först då andra höll på att avsluta sina. För vår del ledde förhandlingarna till ett tekniskt och tidsmässigt annorlunda resultat än vad jag själv föreställt mig då jag skrev föregående kolumn.

Av orsaker som vi känner till var det för oss viktigt att slå fast ett avtal om omställningsskydd som gäller Itella-koncernen för hela avtalsperioden. Ett annat viktigt mål var ett koncernspecifikt avtal som ännu mer i detalj reglerar och avgränsar användningen av underleverantörer inom basdistributionen. Bägge målen nåddes och gäller under hela kollektivavtalsperioden. Genomdrivningen av de här ur vår synvinkel viktiga textfrågorna ledde till att arbetsgivaren inte var villig att förbinda sig till den i ramen längsta möjliga avtalsperioden.

Situationen var ovanlig, eftersom en av grundreglerna inom avtalsverksamheten är att arbetsgivaren eftersträvar en så lång period av arbetsfred som möjligt. Efter olika faser kom vi till en lösning, där det andra året i det kollektivavtal som ingicks i november 2010 blir det första året i den nya kollektivavtalsperioden enligt ramen. Förhöjningarna under det avtalsår som inletts 1.10 verkställs enligt vad som tidigare överenskommits under hösten.

Det andra avtalsåret börjar 16.10.2012 och hela avtalet upphör 31.10.2013. Förhöjningarna under det andra avtalsåret följer blandade linjer: minst 37 euro, dock minst 1,8 procent. Enligt den här metoden kommer hela den förhöjningsmån som ramen på 1,9 procent möjliggör att användas som allmän förhöjning. Samtidigt utvecklades också produktivitetslönemodeller och ändringar gjordes i deras beräkningsgrunder.

Ovan har beskrivits förhandlingarnas slutresultat ur Kommunikationsförmedlings- och logistikbranschens synvinkel, lösningarna i lönebilagorna beskrivs mer detaljerat på annan plats i denna tidning. Informationslogistikbranschens lösning är nästan likadan som i ”huvudavtalet”. De undertecknade protokollen för Penninghanteringsbranschen och Varuhanteringsbranschen avviker från dessa betydligt, men motsvarar ramavtalet. På Åland uppnåddes inte ett ramenligt avtal av orsaker som beror på arbetsgivaren.

Under förhandlingarna löste vi kring femtio mer eller mindre principiella tvister. Därför känns det också skönt att få avsluta med önskningen:

... Och Fridfull Jul!

Ordförande Esa Vilkuna skriver om aktuella saker på tidningen Reitti 9/2011

Förnuftet segrade över principerna

Centralorganisationerna lyckades framföda ett ramavtal. Barnmorska vid tångförlossningen var arbetsminister Lauri Ihalainen. Processen var svår för samtliga parter och förmodligen mest smärtsam för centralförbundet Finlands Näringsliv EK. Vid Södra kajen 10 beslöt man ändå slutligen att låta förnuftet segra över principerna, och bra så. Situationen är emellertid inte avklarad med detta. Vid teknologiindustrins förhandlingar fördes en gång till en likadan titanernas kamp. Med hjälp av riksförlikningsman Esa Lonka nåddes också vid dessa förhandlingar en lösning.

För vår del innebär detta att PAU har inlett förhandlingarna med målet att nå en kollektivavtalslösning som ryms inom ramarna. Tidsschemat är tufft, deadline för ramavtalet är den 24 november. De åtgärder staten lovat att bidra med genom ramavtalet är så pass betydande, att jag verkligen hoppas att FFC-förbunden på samma sätt som Metallförbundet når en förhandlingslösning. För att ett ramavtal ska gälla krävs att flera förbund tillämpar det och därför ska varje ansvarskännande förbund för egen del bära sitt ansvar.

Trots att ramavtalet och Metalls förhandlingslösning styr förhandlingarna, väntar vi oss inte någon lätt förhandlingsrunda. På grund av rundans natur kommer ingendera parten vid förhandlingarna att framföra alltför många önskemål, men under det gångna året har flera sådana principiella frågor blivit aktuella som kräver en lösning innan en längre arbetsfred kan slås fast.

Om vi för egen del når en lösning, träder den inte i kraft genast. I enlighet med ramavtalet gäller vårt huvudavtal, Kollektivavtalet för Kommunikationsförmedlings- och logistikbranschen, för vilket vi nyligen för en månad sedan avtalade om förhöjningarna för det andra året, fram till den 15 oktober 2012. Enligt ramen står då till vårt förfogande en löneförhöjningsmån med en kostnadseffekt på 2,4 procent. I ramen har förhöjningsformen inte specificerats, men en bra gissning är att Metalls lösning kommer att avspegla sig också vid många andra förhandlingsbord.

Följande tillfälle att granska lönerna kommer om tretton månader i november. Då står till förfogande en post på 1,3–2,2 procent. Storleken på posten står i direkt proportion till längden på nästa löneförhöjningsperiod. Ett avtal kan ingås för en period mellan 8 och 14 månader. Meningen är att en engångspost på 150 euro ska betalas i oktober 2012.

Det ovan sagda gäller alltså huvudavtalet. Avtalet för Informationslogistiken följer samma spår. Avtalen för Penninghanterings- och Varutransportbranschen samt Posten Åland har separata tidscheman. Också för dessa är målet en lösning i enlighet med ramavtalet.

Situationen i anslutning till branschstyrningen och lagstiftningen sätter sin egen krydda i denna soppa. Lagar som gäller finansiering av branschen är under beredning. Handläggningen av villkoren för den första ansökan om en postkoncession pågår. En förordning som gäller omfattningen av kontorsnätet är under arbete. Helt uteslutet är inte heller det alternativet att Postlagen öppnas för en ny beredning. Allt det här påverkar oss minst lika mycket som förhandlingsrundan.

För att ett ramavtal ska gälla krävs att flera förbund tillämpar det och därför ska varje ansvarskännande förbund för egen del bära sitt ansvar.

Ordförande Esa Vilkuna skriver om aktuella saker på tidningen Reitti 8/2011

Vi har en stenig väg framför oss

I början av oktober omfattades över 2 000 arbetstagare och tjänstemän i Itella-koncernen av samarbetsförhandlingar. Arbetsgivaren har meddelat att minskningsmålet vid de fyra separata samarbetsförhandlingarna är totalt cirka 1 000 årsverken. Under förhandlingarna kommer totalantalet förmodligen att minska och de frivilliga avgångspaket som arbetsgivaren erbjuder de anställda kommer att bidra till att trycket minskar.

Situationen är besvärlig vid samtliga samarbetsförhandlingar. Butiksnätet har sanerats så länge att situationen där är allra svårast. De medel som står till förfogande har under de gångna åren i stor utsträckning redan utnyttjats. Därför skulle det vara önskvärt att de personer som p.g.a. sin ålder kan gå i ålders- eller arbetslöshetspension med genuint positiva metoder uppmuntras att ge plats för dem som inte har sådana möjligheter. Jag kan bara konstatera att målen att förlänga arbetskarriärerna, som det talas om på högre nivåer, står långt från det praktiska arbetslivet.

I fråga om kundmarknadsföringen och postcentralen i Villmanstrand är det fråga om en total nedkörning av verksamheten. Litet ljus i tunneln kan skönjas genom omplaceringar och omorganisering av verksamheten.

De senaste samarbetsförhandlingarna, men knappast de sista, har inletts inom administrationen. Inom administrationen finns det säkert ett behov av saneringar. Det ser ut som om Itella inom de inhemska affärsfunktionerna har cirka hundrafemtio direktörer. Jag är lite rädd för att de egna hundarna inte nu heller kommer att bita. Minskningsbehovet anses tydligen uttryckligen finnas på "arbetarnivån" inom administrationen.

Vid omorganiseringen av administrationen skulle det vara skäl att beakta karaktären i den postverksamhet som nu öppnas för konkurrens. Den första ansökan om en koncession handläggs nu av ministeriet och flera ansökningar kommer i framtiden. Konkurrensen kommer till sin karaktär att ske områdesvis. Att svara på en sådan konkurrens kräver förmåga att skräddarsy produkter och tjänster regionalt. Försäljningen och produktionen borde ha förmåga att reagera regionalt. Djungeltrumman har emellertid berättat för mig att vi inte utvecklar oss i denna riktning.

Då jag skriver denna kolumn är de senare löneförhöjningar i det tvååriga avtalet inne i ett avgörande skede. Det är inte fråga om en traditionell löneförhandling, eftersom förlikningsmannens förslag fastställer kostnadseffekten. Helt entydigt är förslaget emellertid inte, så det finns en del att förhandla om. Arbetsgivaren har visserligen hunnit föreslå, att vi med beaktande av företagets dåliga ekonomiska läge denna gång helt kunde slopa löneförhöjningarna. Inget tyder på att arbetsgivaren i så fall skulle dämpa på sina effektiviseringsprojekt, om lönerna i vår låglönebransch ytterligare skulle försämras.

Inom lönepolitiken fortsätter vi alltså enligt tidigare överenskommelser. En del av förhöjningsmånen används för utveckling av modeller med produktivitetslöner. Till denna del återstår det att se om man i fortsättningen kan hitta vägar att gå framåt som är mer gemensamma än för närvarande. För detta år ser det ut som om arbetsgivarens alldeles egen modell med mållöner leder till omfattande retroaktiva betalningar.

Vid samarbetsförhandlingarna inom Itellas förvaltning skulle det vara skäl att kritiskt studera ledningsstrukturerna på företagets övre nivå. Itella har enbart inom de inhemska affärsfunktionerna cirka hundrafemtio personer med titeln direktör. Dessutom ökar de administrativa kostnaderna av att Itella anlitar konsulter och utomstående experter i stor omfattning.